| Det går genom tiden en säregen fläkt En sjukdom som allmänt benämnes med jäkt Och bannlyst är stunder av ro och frid Man hör bara ständigt "jag har inte tid" Du äger kan hända en sjuklig vän Det sista besöket var länge sen Du söker en ursäkt, blir öm och blid Men tröstar Dig med "jag har inte tid" Så lever Du livet i stora drag Hur ska jag hinna med allting idag? Jäktet förvandlar Ditt liv till en strid Din slogan har blivit "jag har inte tid" Men när Du har levat Ditt antal av år När döden på tröskeln väntande står När Han Dig kallar från livets id Ska Du då svara - "jag har inte tid" (Okänd författare) |
|
| Har du inte alls
märkt hur ditt liv rinner bort oro för ovissa öden. Hur din natt blir lång och din dag så kort när nu ängslas för livet och döden Se på fåglar och blommor som lever sitt nu När en odlare plöjer sin bördiga mull (Bengt Ekberg) |
|
| Det finns under ett
ögonblick en plats där du synlig utanför dig själv, försvinnande och tidlös. Varat uppenbaras där som spatialitet och ingenting blir formel för det eviga. Det är frihetens plats, ditt enda hopp utom den extrema förlighet som du då tiden råder bekänner dig till och tror skall rädda dig undan din bestämmelse Så kan du utropa "Jag är jag" med undantagets hela styrka ty du har uppenbarats som dig själv för en annan som som också är du, och omvänt. Och ingen skall tro dig, varken ingen eller evigheten. Men i ditt ansikte skall tvivlet släta ut förtröstan och du skall äntligen stå upprätt under stjärnorna. Ty den du har väntat på har upplösts i sin gåta. (Edith Södergran) |